Eftersom jag både har solen i Vattumannen och domineras av den ayurvediska doshan Vata har jag mycket av elementet luft i min uppbyggnad. Det innebär att jag naturligt befinner mig mycket i huvudet, i mina tankar. Tankar om dåtid och framtid susar runt. Planer och funderingar pågår ständigt. Jag är ofta ”någon annanstans” och borde ”komma ner på jorden”.

Det här är jag inte ensam om.

Oavsett astrologiskt tecken eller ayurvedisk dosha lever vi i ett samhälle där vi ständigt är i farten och våra tankar ständigt aktiva. Vi ska få ihop hem och familj med allt som står i kalendern och det är viktigt att leverera på jobbet. När vi till sist tar en paus så virvlar tankarna runt och hjärnan kör på sexans växel fast vi bestämt oss för att vila.

Men vad kan vi göra för att dämpa tjattret i huvudet?

Jo, vi kan försöka vara mer i kroppen.

Ett sätt att stilla sinnet, och som har använts i flera tusen år, är att bli medveten om kroppen. Genom att känna kroppen blir vi mer närvarande i nuet. Med tiden kan vi också bli medvetna om de tankar och känslor vi har. Medveten närvaro.

Här och nu.

Varje dag har vi tusentals tankar som sveper runt i huvudet. Det kan vara en virvelvind av allt möjligt. Sådant som hänt, inte hänt, kanske kommer att hända. Platser vi varit på, människor vi mött. Samtal vi haft, hade velat ha och så vidare.

Det är naturligt men kan vara frustrerande när vi äntligen ska ta en stund i lugn och ro. Kanske meditera, kanske andas medvetet i några minuter. Om vi då kan gå med på det faktum att sinnet kommer vandra, så stör det oss mindre.

Det är därför vi tränar på att ”känna armen / vaden / ryggen / pannan / örat” eller ”varsamt guida uppmärksamheten tillbaka till andetaget”. Snällt och med förståelse. På det viset kan vi få sinnet att varva ner lite. Bli lite mer stilla. Lite lugnare.